Jag är ofta en person som går och längtar efter saker. Utan att jag går och tänker på det kan jag helt plötsligt säga: "Åh vad jag längtar tills på lördag!" t.ex. Är inte det ganska dåligt? Borde jag inte njuta av nuet? Även om jag sitter instängd i ett klassrum och räknar matte så kanske det inte är roligast just då, men om några år kommer jag ju vara jätteglad att jag jobbade matte och ansträngde mig, kanske t.o.m om en vecka. Jag kanske har prov eller något sånt och då har man ju lärdom för det man har lärt sig. Man kanske ska börja tänka på att njuta av nuet och inte längta till allt.