Fast jag måste berätta om en liten mysko grej som hände idag när jag var ute med Chico. Vi gick runt i Tungelsta och när vi kom fram till ett ställe där det finns några få villor så ser jag en tant (ja, jag får kalla henne för det nu). Jag ser att det är något mellan stort grått/svart bredvid henne så är min första tanke att det är en hund. Så jag kopplar Chico och fortsätter att gå. Men så efter ett tag så inser jag ju att det inte är en hund, utan en sten. En hund skulle aldrig stå så still. Det konstiga var att hon stod och pratade med stenen. Ja, då börjar man ju undra om alla hästar verkligen står i hagen. Det är dessutom inte första gången jag ser henne. I onsdags när jag, Carro och Jennifer var ute med hundarna så träffade vi på henne. Hon frågade inte om hon fick gå fram och hälsa på hundarna, utan gick bara fram och klappade dem. Dessutom så snackade hon om att "världen är en bra plats" och en massa andra konstiga grejer, och klappade Carro på ryggen (!). Det kändes lite som Hans & Greta där och att hon var häxan och att vi var Hans & Greta.