AND WE HAD MAGIC, BUT THIS IS TRAGIC

För nästan fyra månader sen så träffade jag en person som skulle betyda så sjukt mycket för mig. Men just då visste jag inte det. Jag hade precis gått igenom en svår grej i mitt liv. Jag sa inget till dig, men du förstod så mycket. Du bara fanns där, visade att det fanns ljus i livet och inte bara mörker.

Du fanns där för mig varje dag, du gjorde inte mycket, men ändå så mycket. Det gick ett tag, och vi blev mer än vänner. Vi tog ett steg närmre ett förhållande varje dag och jag har aldrig vart så lycklig i hela mitt liv. Till sist en dag så var vi bara tillsammans, och det var nog bland dem bästa dagarna i hela mitt liv.

Vi var nykära som fan, och vi var så lyckliga, och så blinda av kärleken som man kan bli. Allting var så perfekt, trodde vi. Men det hände inget, det var samma sak varenda dag. Det var ingenting nytt. Visst det funkade, vi var lyckliga, vi var kära. Men ibland tänkte jag på den där skrämmande tanken, kommer det hålla i längden?

Jag fick mitt svar senare, nej. Jag tänker inte skriva ut allting här i detaljer, men jag kan säga såhär, vi snackade på msn. Du var inte som du brukade, något var fel, men jag tänkte att du bara hade en dålig dag. Så jag lät dig vara, men samma sak nästa gång.

Då lät jag det inte va, jag ringde honom. Han var borta, totalt borta. Han kunde inte ens få ur sig ett: "Jag älskar dig". Jag var förbannad, utåt. Men inåt så var jag bara så jävla orolig. Jag ville inte förlora dig, du var ju mitt allt. Sen så fick jag det där samtalet (tänker inte nämna någon speciell person): "**** har en annan."

Jag satt där, helt chockad, kunde inte få fram ett ljud. Det var så himla många känslor på en o samma gång. Jag visste inte vad jag skulle göra. Hela den dagen så försökte jag verkligen inte bete mig som vanligt utåt, men inåt så var jag så sjukt ledsen och förbannad så det finns inte.

Nästa dag så ringde jag honom, det värsta samtalet i mitt liv. Jag hatade det. jag var så rädd för vad han skulle säga. Men det gick bra, han sa att det inte var något. Jag var glad, men jag visste att det var fel. Det var som Moa sa: "Visst, det kommer funka, men ni kommer aldrig hitta tillbaka till det ni hade".

Och hon hade rätt. Det gick åt helvete till slut. Igår så ringde jag honom och gjorde det svåraste jag någonsin gjort. Vi bröt upp, vi gjorde slut. Fyfan vad jobbigt det var. Just då så kunde jag inte få fram ett skit, allt vart bara svart liksom. Sen efter han hade lagt på, då grät jag. Jag har aldrig gråtit så himla sjukt mycket i hela mitt liv.

Det känns jobbigt nu och jag hoppas att ni förstår. Jag har det tufft just nu, men jag ska ta mig igenom det här. Det ska inte sänka mig. Jag vill tacka alla som har försökt trösta mig och verkligen stöttat mig. Ett sjukt stort tack till Carro som verkligen har tröstat mig och hjälpt mig nu.

Samtidigt som jag är glad över att vi gjorde slut så är jag så sjukt ledsen. Vi gjorde rätt grej och när jag kommit över det här så kommer vi nog att vara världens bästa kompisar, men just nu så orkar jag inte det. Det känns liksom som om en del av mig saknas.

Men det kommer gå bra, jag ska klara det här <3

Hej, snygg blogg, rösta gärna på vilken outfit du tycker är bäst på min blogg ;)

Kram

det är jobbigt det där... med kärlek :P

fin blogg :)



allt bra annars?

va fin header :)

hej hej :) hur mår du då? :)

fin blogg du har (a)

killar suuger !

trevlig att höra:) jo det är super! <3

Hej du! :)

Din text i headern:

"Följ en dum blondins liv"

Visste du?

Det finns inga dumma blondiner.

Bara torra skämt ;)

Fin blogg förresten!

Ha det bra! Kram.

Har läst hela texten, klart du klarar det, om det är det här du vill! Eller om det nu var det enda rätta. Jag tror på dig.. kram :)

fin blogg

Sv: åå tack så mkt söt! :D



Händer idag då? :)

sv yes:) vad händer resterande veckan?:)